Fotbollar

Varje år säljs ungefär 40 miljoner fotbollar runt om i världen. Pakistan uppskattas stå för två tredjedelar av denna produktion. I staden Sialkot finns exportföretagen och sportbollstillverkarna (fotbollar, handbollar o.d.), men sportbollar har ofta en lång produktionskedja och själva produktionen sker oftast hos underleverantörer och så kallade sycenter. Sycenter är ofta garageliknande platser på landsbygden där människor syr sportbollar i en mycket enkel och omodern arbetsmiljö. Sömnaden sker även ofta i privata hem.

Små förtjänster för de som syr fotbollarna

Då sportbollsmarknaden är säsongspräglad, oberäknelig och ofta styrd av omfattande beställningar med kort varsel och leveranstid är säsongsanställda och ackordsarbete vanligt förekommande. Mer än tre fjärdedelar av de anställda inom sportbollsindustrin i Sialkot jobbar på sycenter eller i hemmen, och mindre än två procent av det faktiska försäljningspriset når de som syr bollarna.

Barnarbete vanligt förekommande

Punjabs arbetsdepartement genomförde år 1996 en undersökning om barnarbete inom fotbollstillverkningen i Sialkot. Man fann att ungefär 42 000 vuxna och 17 000 barn arbetade inom fotbollsproduktionen och medelåldern visade sig vara 12 år. Denna information utgjorde referensmaterial för FIFA och dess sportartikelföretag som efter omfattande negativ publicitet gällande barnarbete i sportindustrin, och intensiva påtryckningar från frivilligorganisationer, åtog sig att ta krafttag mot barnarbetet i branschen. Resultatet blev "Atlantaavtalet", ett handlingsprogram framtaget av ILO (International Labour Organisation), som syftade till att förebygga och successivt få bort barnarbetare under 14 års ålder. Programmet skrevs under av bland andra Pakistans handels- och industrikammare år 1997. Men trots att tio år har förflutit sedan dess kvarstår omfattande problem med brott mot mänskliga rättigheter generellt, och barns rättigheter specifikt, inom tillverkningen av sportbollar.

Zahida jobbar med att sy sportbollar vid Vision Technologies i Sialkot, Pakistan (Foto: Max Havelaar Danmark)

Vad gör Fairtrade?
De första versionerna av Fairtrade-kriterier för sportbollar arbetades fram 1998, på initiativ av Fairtrades systerorganisation i Japan. FLO färdigställde arbetet 2002, då kriterierna för sportbollar blev helt klara. En revidering ägde rum under 2006.

Idag finns totalt tre Fairtrade-certifierade producentorganisationer av sportbollar, samtliga i Pakistan. Sportbollarna säljs som Fairtrade till bland annat Japan, Italien, England, Canada och Sverige.

Sportbollar produceras vanligtvis i fabriksliknande miljöer, och därför är Fairtrades kriterier gällande för produktgrupp utformade för anställd arbetskraft. Kriterierna för sportbollar följer FLO:s generella kriterier men har även produktspecifika kriterier som bland annat innehåller:
• Uttryckliga regler för kemikaliehantering inklusive hälsofrämjande åtgärder
• Regler för långsiktiga handelsrelationer
• Angivelser för hur ett "kontraktspris" bestäms mellan köpare och säljare. Ett kontraktspris ska minst täcka genomsnittspriset för motsvarande kvalitet samt produktionskostnaden. Kontraktspriset ersätter "minimipriset" som ofta är gällande för andra produktgrupper.
• En premie betalas ut till producenten med syftet att stimulera utvecklingen av lokalsamhället. Fabriks-/sycenterarbetarna bestämmer tillsammans med arbetsgivaren vad de vill använda premien till, så länge beslutet inte strider mot kriterierna. Det är till exempel inte tillåtet att använda premien till att förbättra fabrikens/sycentrets infrastruktur och/eller arbetsutrustning eller för att höja de anställdas löner, då detta alltid ska ingå i arbetsgivaransvaret.

Exempel på premieanvändning hos Fairtrade-certifierade sportbollsproducenter: skolbygge i lokalsamhället, investeringar i den lokala sjukvården, fonder för mikrokrediter till medlemmarna, m.m.

Arbetsrum vid Fairtrade-certifierade Vision Technologies Corporation i Sialkot, Pakistan. (Foto: Max Havelaar Danmark)

Skriv ut Tipsa kompis