Zahida Sajjad, syr fotbollar i Pakistan

Zahida är en leende ung kvinna - mor till tre flickor och två pojkar. Hon erkänner med ett skratt att hon inte vet hur gammal hon är och fortsätter att dela med sig att hennes äldsta barn är åtta pr och den yngsta är bara en bebis på ett år. Zahida berättar att hon började sy när hon var en ung flicka innan hon gifte sig och plannerar att fortsätta sy så länge hon kan.

Zahida vaknar tidigt på morgonen för att förbereda frukosten och ta hand om sina barn.  Hon lämnar sina barn hos sin svärfamilj och och arbetar 8 till 9 timmar per dag för företaget Vision. Efter arbetet fortsätter Zahida sina hushållssysslor: lagar middag, diskar, tvättar och tar hand om barnen. Eftersom hon har fullt upp med jobbet och familjen jobbar hon inte med något förutom sitt sömnadsjobb.

Zahida säger att hon är nöjd med sitt jobb och betalningen per boll och det är därför hon har fortsatt att sy även efter hon gift sig och skaffat barn. Hon lägger till att fabriken betalar bra och i tid, men tyvärr kan hon inte spara så mycket som hon skulle vilja eftersom hon har vissa utgifter och det finns några månader som det inte går att spara.  Hon säger att hon inte vet vad sömmerskor i andra fabriker tjänar eftersom hon inte har kontakt med dem.

Zahida bor i en liten by nära Sialkot. Hon bor i ett hus med fyra rum tillsammans med sju familjemedlemmar.  Hennes by har rinnande vatten, elektricitet, radio och TV.  Zahida berättar stolt att de har en svart/vit TV i sitt hem.  Zahidas by har fyra matvarubutiker som möter byns behov. Eftersom det inte finns någon skolla i byn skickar Zahida två av sina flickor till en statlig skola i en närbelägen by. Hennes flickor går i en timme för att komma till skolan.  Flickorna går från byn klockan 7.00 på morgonen och kommer tillbaka klockan 3 på eftermiddagen.  Skolavgifterna är inte så höga, 5-10 rupees per månad och ibland inte ens det.  Dessutom förser skolan eleverna med de nödvändiga böckerna och kopiorna vilket minskar det finansiella trycket på Zahidas familj.  Zahida klarar av att täcka kostnaderna för uniformerna och skolmaterial och hon betonar att hennes döttrar är glada för att kunna gå i skolan trots att de får gå så långt.  Zahida hoppas att alla hennes barn kommer att kunna få kvalitativ utbildning och skaffa bra jobb i framtiden.

Zahida berättar att det inte finns någon läkare i hennes by och att man får gå till en anna by för att träffa läkaren som tar 50-80 rupees betalt per besök.  Zahida tycker att det är en väldigt hög avgift och om det blir en nödsituation måste man låna från grannar och släktingar för att kunna betala räkningarna.  Hon tillägger att lokala dais (traditionella sjuksystrar/barnmorskor) finns tillgängliga för gravida kvinnor.  Om det blir en nödsituation måste man dock ta sig till närmsta sjukhus som ligger i Sialkot och det kan ta upp till en timme att ta sig till staden.

"Fairtrade är fotbollar" säger Zahida med ett skratt och hon önskar att mer affärer inom Fairtrade-certifieringen skulle göras med företaget hon jobbar för.

Skriv ut Tipsa kompis