Jag är övertygad om att Rättvisemärkt är ett marknadsekonomiskt hjälpmedel, och ett sätt att motarbeta osund konkurrens, genom oacceptabla förhållanden som råder på arbetsmarknaden i många utvecklingsländer.
Jag ser med stor tillförsikt på Lunds arbete att bli en gott exempel som Fairtrade City. Hårt arbete har legat bakom detta och det är jätteroligt att alla partier nu står bakom och att vi har så många aktiva medborgare som brinner för frågan.
Visserligen har Lund en god profil redan, men att vara Fairtrade city kommer att stärka vårt varumärke ännu mer.

Anna Grenholm, Miljö och byggförvaltningen, Munkfors

– De produkter vi konsumerar får inte göra skada på människor på andra sidan jordklotet, säger Anna Grenholm. Det tycker jag är en självklarhet, men jag har lärt mig att inte alla håller med eller åtminstone inte om hur det ska gå till.
När det händer större engagemang i kommunen försöker någon eller några från styrgruppen i Munkfors att vara med och bjuda på Rättvisemärkt kaffe och informera om verksamheten. Och det är vid de tillfällena som Anna Grenholm har träffat de som inte delar hennes syn på rättvis handel.
– Men de allra flesta är väldigt positiva, och känner också till att kommunen är en Fairtrade City, även om de oftast inte vet vad det innebär i detalj.
Ett av de argument som hon använder till de skeptiska personer hon möter är jämförelsen med olika miljö-märkningar.
– Innan vi hade miljömärkningar och folk började ställa krav på exempelvis icke klorblekt papper så sa industrin att det inte skulle gå och ingen skulle köpa osv. Nu vet vi hur det är, nästan alla tvättmedel och allt papper som säljs är miljömärkt. Att konsumentmakten är effektiv och jätteviktig är därför något man kan framhålla. Det betyder självklart att vi kan förändra människors livsvillkor i producentländerna på samma sätt, om vi ställer krav på de varor vi köper och på dem som producerar dem.
Att informera om rättvis och etisk handel och vad det innebär är en av de viktigaste delarna för att en kommun ska få en Fairtrade City-diplomering. Men Anna Grenholm framhåller ett annat område som det viktigaste som hennes arbetsplats, kommunen, ska ansvara för.
– Vi ska se till att det som köps för skattepengarna är Rättvisemärkt, eller motsvarande, i den mån som det är möjligt. Och tillsammans med andra kommuner får vi ligga på så att det utvecklas märkningssystem och garantier om produktionsförhållandena för produkter som idag saknar det, som till exempel gatsten och arbetskläder.

Catarina Rolfsdotter Jansson, Journalist, Malmö

Catarina Rolfsdotter Jansson säger att hon alltid har varit engagerad i frågor som rör rättvisa på olika sätt. I sitt jobb som journalist skriver hon ofta om hållbar utveckling och rättvis handel, och de erfarenheterna har kommit till användning i styrgruppen.
– Eftersom jag är journalist kan jag se den massmediala vinkeln på det vi
gör och det underlättar för insatserna ska bli uppmärksammade i media, säger hon.
Catarina Rolfsdotter Jansson är både sekreterare i styrgruppen och arbetar med gruppens media- och informationsstrategi. Hon har bland annat skrivit "Eko/fairtrade-guide Malmö" som staden gett ut. Guiden är populär och flera tidningar har skrivit om den.
- Vi har sett att massmedia är en nyckel i det här sammanhanget, säger Catarina Rolfsdotter Jansson. Att saker som styrgruppen gör uppmärksammas av media ger väldigt stor effekt. Även om bara 30 personer kommer på själva arrangemanget så kan ändå 30 000 människor att läsa om det.
För att få media intresserad av frågorna ska man gärna göra något annorlunda säger Catarina. I Malmö har det anordnats en ”orättvis” fotbollsmatch där knattespelare mötte proffs från Malmö FF, delats ut Rättvisemärkt-certifierade blommor och haft en festival med Fairtrade-tema. Den stora tidningen i stan, Sydsvenskan, har hängt på och gjort en hel serie om ”Det hållbara Malmö”.

Catarina menar också att man ska tänka på vilka olika målgrupper man vill nå med sitt utåtriktade arbete och hur de målgrupperna vill få information. I Malmö har målgrupperna bland annat varit ungdomar och kommunanställda, och medan man har visat film om jeanstillverkning för den första gruppen så har information till de anställda skett genom framför allt via internkommunikation.
Enligt Catarina Rolfsdotter Jansson är media ett kostnadssmart sätt att använda sina pengar för att sprida sitt budskap.
- Att köpa annonsplatser är dyrt, medan mediauppmärksamhet inte kostar så mycket. Förutom lite tankearbete.

Eva Andersson, Norrköping, Kommunalråd (s)

Sommaren 2006 samlade Världsbutiken i Norrköping in namnunderskrifter mot barnarbete. Listan överlämnades till kommunalrådet Eva Andersson och hon fick frågan om kommunen handlade saker som var tillverkade av barn.
– Och jag visste inte det, så jag kände mig skyldig att ta reda på det, säger Eva Andersson.
När hon undersökte saken visade det sig att kommunen inte ställde några etiska eller sociala krav i sin upphandling, och Eva Andersson tyckte då att det var läge att ändra den situationen. Samma sommar besökte hon politikerveckan i Almedalen och hörde när den då nyutnämnda Fairtrade City-staden Malmö berättade om sitt arbete, och Eva Andersson bestämde sig för att arbeta för att även Norrköping skulle få den titeln. I början av hösten samlades en arbetsgrupp för att bolla idéer och ett år senare blev Norrköping diplomerade.
– Jag vill att man som Norrköpingsbo ska veta att ens skattepengar används till att främja mänskliga rättigheter, säger hon. Ibland i debatter ställer man Rättvisemärkt mot andra saker, som till exempel att kommunen får mindre pengar att satsa på skolan. Men man får aldrig ställa mänskliga rättigheter mot något annat. Vi ska både ha en bra skola, och jobba för mänskliga rättigheter.
Eva Andersson försöker använda de tillfällen hon får som kommunalråd att lyfta fram rättvis handel och vad det innebär.
– När jag talar i olika sammanhang så väver jag in att Norrköping är en Fairtrade City och varför. Precis som på samma sätt som när jag pratar om vilket bra universitet vi har eller vilken fin innerstad som finns.
Hon försöker också få partikollegor i andra kommuner att också bli Fairtrade City. Dels genom att hon frågar ifall de arbetar med etiska krav, dels genom att svara när andra kommuner vänder sig till henne. Framför allt har hon jobbat med de andra kommunerna i Östergötland som också har socialdemokrater i ledningen, och nu är de alla på väg att bli Fairtrade City. I april kommer alla kommuner i hela landet som är diplomerade, eller har planer på att bli det, att samlas i Norrköping för att stärka sitt samarbete. Och kanske kommer de resultera i att Eva Andersson återvänder till Almedalen.
– Det vore en bra idé ifall alla vi kunde finnas på plats i Almedalen och berätta om vad vi gör. På så sätt kan vi nog få fler kommuner intresserade av att göra som oss.

Eva Bökman, Norrköpings styrgrupp, egen företagare inom miljökommunikation

Eva Bökman säger att det var en ganska vågad satsning att sikta på att bli diplomerade i september när det första mötet med styrgruppen ägde rum i juni. Fast vid det mötet var de väl förberedda.
– Vi var några stycken som hade träffats ett par tre gånger under året och diskuterat idéer om hur arbetet kunde göras, och det var vi som bjöd in de olika representanterna till styrgruppen, säger hon.
Genom flera eldsjälars fotarbete, de gick helt enkelt runt och räknade varor, och samarbete med ett par grossister som kunde använda sina kundregister hann ändå styrgruppen bli klara med inventeringen i tid för att lämna in ansökan i början av september.
Initiativet till Fairtrade City i Norrköping kom alltså drygt ett år tidigare, och det var den högsta politiska ledningen som drog igång arbetet och fick med sig olika organisationer i projektet. Idag sitter även representanter från Svenska kyrkan och näringslivet med. Eva är styrgruppens ordförande och arbetar helt ideellt.
– Jag kom väl med för att jag jobbar med de här frågorna på olika sätt, och kommunen ville ha med någon som kunde frågor om rättvis handel.
I samband med Kulturnatten i Norrköping som ägde rum i just september så blev kommunen en Fairtrade City. Efter det har mycket av styrgruppens arbete handlat om att hitta former för att arbeta långsiktigt.
– Styrgruppens arbete är att samordna och utvärdera, men arbetet ska ske på annat håll och utmaningen är att få aktörer som idag inte arbetar med frågor om rättvis handel att göra det.
Eva Bökman menar att om olika aktörer själva styr sitt engagemang så är förutsättningarna bättre för att arbetet ska fortsätta under lång tid framöver. I Norrköping finns det därför ett par arbetsgrupper kopplade till styrgruppen, och fler hoppas man att det ska bli.
– När det gäller till exempel detaljvaruhandeln så måste de själva hitta former för hur de vill arbeta, säger Eva Bökman. Där blir vår uppgift istället att heja på och hjälpa till med information om det behövs.

Mikael Åhrberg, Norrköping, Hotellchef Scandic hotell

– Ibland när folk tar kaffe ur våra automater så frågar de ifall det verkligen var både krav- och Rättvisemärkt, och när jag svarar ja så säger de förvånat ”men det var ju gott!”, berättar hotellchefen Mikael Åhrberg.
Kaffet är heligt i Sverige säger han, och det är nog därför som vissa gäster på Scandic Hotell kan vara lite tveksamma över inslag som inte känns helt bekanta. Men för Mikael Åhrberg är det en självklarhet att använda kaffe och andra produkter som har producerats på ett bra sätt.
– Om det sen innebär att kaffet blir dyrare så spelar det ingen roll. Det här är inte en prisdiskussion, utan en etisk diskussion.
För ett par år sedan beslutade hela Scandic-kedjan att samtliga hotell, så långt det är möjligt, ska använda Rättvisemärkt-produkter. Det innebar att 65 hotell över en natt bland annat bytte ut sitt kaffe, och som gäst blir man informerad om hotellets ställningstagande. Dels så finns det information samlat vid några montrar som berättar vad hotellet gör för att bidra till en hållbar utveckling, dels så finns det information i vid kaffeautomaterna och i restaurangen.

Mikael Åhrberg hoppas att allt fler gäster i framtiden ska väga in etiska aspekter när de väljer var de vill övernatta. Han tror också att Scandics val av Rättvisemärkt-produkter är ett bra sätt att locka till sig rätt arbetskraft.
– Ungdomar idag är mycket mer pålästa, och är det arbetsgivare som på något sätt använder sig av produkter som är gjorda av barn i tredje världen så vill de inte jobba där. Jag tror att vår investering i Fairtrade även kommer att gynna oss som arbetsgivare i framtiden.

Jonas Dahl, Malmö, Arbetssökande

– För mig är det en självklarhet att alla ska få arbeta under samma förhållanden som jag gör. Därför tycker jag nästan det är mer konstigt att inte alla arbetar under rättvisa förhållanden.
Så förklarar Jonas Dahl sitt engagemang för etisk handel och Rättvisemärkt. Han är sedan ett par år tillbaka aktiv i föreningen Världsbutiken i Malmö som säljer Rättvisemärkt-certifierade varor och sedan ett halvår sitter han också med i kommunens styrgrupp för Fairtrade City. Styrgruppen träffas en gång i månaden och för närvarande diskuterar man mycket hur arbetet ska läggas upp när det nu kommer att anställas en person på kommunen för att enbart arbeta med det här projektet. Jonas säger att han lär sig mycket, både om offentlig upphandling och om hur kommunen fungerar.
– Ibland har det varit svårt för mig att hänga med när de kommunanställda pratar om olika personer och rutiner. Men det är bara att fråga, så förklarar de, säger han.
Förutom kunskap har Jonas Dahl också fått många nya kontakter inom näringslivet och kommunen som han inte tror att han skulle ha fått annars. Och för föreningen Värlsbutiken innebär hans engagemang i styrgruppen att man kan dra nytta av kommunens olika aktiviteter.
– När jag får reda på vilka olika saker som kommunen ska arrangera så kollar vi i föreningen om vi har folk så att vi kan göra aktiviteter i samband med det.

Jonas Dahl tror att kommunens satsning har gjort att fler nu brinner för hans hjärtefråga.
– Det är så klart svårt att skilja på vad som beror på att Malmö har blivit Fairtrade City och att de här frågorna har blivit viktigare på nationell nivå, men förut var vi bara några eldsjälar och nu så finns det en massa Rättvisemärkt certifierade varor ute i stans affärer.
Den största utmaningen framöver tror Jonas Dahl är de riktigt stora upphandlingarna som görs av kommunen.
– Hur gör vi när alla har Rättvisemärkt - bananer och kaffe? När kommunen även ska upphandla datorer som är etiskt tillverkade, vem ska kontrollera det? Det tror jag kommer bli en stor fråga, avslutar Jonas Dahl.

Thomas Pfizinger-Drewes, Munkfors, Kyrkoherde

Thomas Pfitzinger-Drewes säger att tanken om rättvisa är genomgående i kyrkans budskap.
– När vi predikar talar vi ofta om en rättvis värld, säger han. Om att skapelsen inte var tänkt så att ena halva av mänskligheten skulle leva gott medan den andra lever utan nästan någonting alls.
När han blev tillfrågad av kommunen ifall kyrkan ville vara med i arbetet för att göra Munkfors till en Fairtrade City var det därför självklart för honom att tacka ja. Sedan dess har kaffet i kyrkan bytts ut mot Rättvisemärkt kaffe och tillsammans med de andra i styrgruppen har kyrkan också genomfört en gudstjänst där predikan handlade specifikt om rättvis handel.
– Nu har Rättvismärkt också blivit ett tema för vår konfirmandgrupp, berättar Thomas. Utifrån deras egna erfarenheter och sådant som de upplever på tv pratar vi om hur världen ser ut, och vilka möjligheter vi har att påverka.
Enligt honom är kyrkans roll mycket att legitimisera arbetet som andra gör. När folk ser att kyrkan står bakom arbetet så tänker de att ”det där är nog är något bra” säger han.
– Vi säljer ju inte så mycket kaffe, så det är inte där vi gör skillnad. Men kyrkans roll är att uppmana människor att ändra sitt beteende, så vi påverkar nog mer än man kan räkna i siffror och pengar.
För hans egen del har arbetet med styrgruppen för Fairtrade City inneburit att han har upptäckt att märkningen finns, och att den fungerar. Han jämför med vissa butiker som är specialiserade på att sälja varor från andra länder och där det kan finnas en många produkter som ska vara schyst producerade.
– De säljer bara till ett begränsat antal personer. Men med rättvismärkningen har det så småningom blivit så att de stora producenterna måste ta med det för att inte verka märkliga. Nu har ju till och med lågpriskedjan Lidl Rättvisemärkt bland sitt sortiment.

Tomas Hjort, Örebro, ABF (tjänstledig från sitt arbete som brevbärare på Posten)

– Jag tycker Rättvisemärkt är en självklar facklig fråga, säger Tomas Hjort. Ser man på arbetsförhållandena runt om i världen så går det att jämföra med hur vi hade det för 150 år sedan när vi startade våra fackliga organisationer. Tänk om någon då hade kunnat hjälpa oss med en så enkel sak som att handla annorlunda.
Tomas är för närvarande tjänstledig i två månader från sitt jobb som brevbärare för att på heltid arbeta med frågor kring rättvis handel på ABF. En stor del av den tiden kommer han ägna åt att besöka arbetsplatser och skolor och berätta om etisk handel och vad det innebär att Örebro har blivit en Fairtrade City. Kommunanställda har genom information på kommunens hemsida och i brevet som kommer varje månad tillsammans med lönespecifikationen fått reda på att de kan beställa en föreläsning med Tomas och almenackan är fulltecknad.
¬– Jag kommer oftast att vara med på arbetsplatsmöten, och det är jättebra idé eftersom många tycker att de brukar vara tråkiga, mest information från arbetsgivaren. Men när jag kommer händer något annorlunda.
På sin egen arbetsplats Posten har Tomas frågat om de fika-grejer som köps in över nätet i fortsättningen kan vara Rättvisemärkt. Det har han inte fått något svar på ännu, men däremot har han fått respons från sitt egna fackförbund Seko. Tomas som är fackligt ombud skickade en skrivelse till centralstyrelsen och föreslog att Seko skulle bli medlem i Rättvisemärkt, och det förslaget har nu gått igenom.
– Tidigare fick jag skynda mig att göra klart på jobbet för att hinna iväg på styrgruppsmöten, men nu när facket är medlemmar kan jag ju säga att vi måste jobba med de här frågorna på arbetstid också, säger han och skrattar.
Skrivelsen som han skickade till styrelsen har han nu lånat ut tillsammans med några tips till en bekant i ett annat fackförbund, som ville göra samma sak. Och Thomas tror att facken kan locka fler unga medlemmar genom att engagera sig för rättvis handel, som bland annat garanterar att anställda har rätt att ansluta sig till fackförbund.
– Det här är frågor som många unga är intresserade av, säger han. Och det är frågor som inte har funnits i 150 år utan de är nya. Och de visar att facket gör skillnad. Tomas bonustips: Homeparty: Som ett tupperware party fast där man i stället kommer hem med Rättvisemärkt bananer och -kaffe och berättar om vad Rättvisemärkt är för något. Man har med sig en dator och ansluter till en tv och så kan man visa bilder till. Tomas säger att det är enklare för kompisgrupper att bjuda hem någon eftersom det alltid är lite motstånd till att ge sig iväg på ett föredrag en kväll efter jobbet.

Karin Faxér, Norrköping, Agenda 21-samordnare

Genom sitt arbete som samordnare på kommunens Agenda 21-kontor har Karin Faxér i flera år arbetat med diverse hållbarhetsfrågor. Parallellt med det har hon också varit ideellt engagerad i stadens Världsbutik, så frågor om etisk handel var ingenting nytt för henne.
– Men det roligaste med Fairtrade City-arbetet är att vi skapar nya forum att sprida informationen om rättvis handel, säger hon. Varje representant i styrgruppen har sitt nätverk och på så sätt når vi många fler än tidigare.
Hon säger att samarbetet mellan olika aktörer gör att de får större genomslag. När en butik ska ha kampanj på en rättvis handels vara så informeras de övriga i gruppen som då kan koordinera sina aktiviteter till samma tillfälle.
Karin Faxérs roll i styrgruppen är att sköta utskick och kallelser och så tar hon hand om den hemsida som kommunen har byggt upp. Hon är också involverad i det initiativ som Norrköpings styrgrupp har tagit för att stärka samarbetet mellan landets olika Fairtrade City-diplomerade städer.
– I april kommer alla kommuner som är Fairtrade City, och de som har ansökt eller uttryckt intresse för att bli det, att träffas här, berättar hon. När en verksamhet är så här ny så vill man höra hur andra har gjort och lära sig av dem.
De frågor som bland annat kommer att diskuteras är om man kan sätta upp gemensamma mål och om man kan ordna gemensamma utbildningar eller marknadsföringsinsatser.
– Ju fler kommuner som blir Fairtrade City, ju större kommer nätverket att bli, tror Karin.
Karin Faxér tror också att deltagarna kommer att prata om hur man har löst finansieringen i olika kommuner. I Norrköping togs pengarna under 2007 från Agenda 21-kontoret, men nu under det andra året har kommunen avsatt en särskild budget som ska täcka arbetet med styrgruppen och en del av de aktiviteter som anordnas. De merkostnader som kommunen eventuellt kommer att få om de ökar de etiska kraven vid upphandling räknas inte in bland de pengarna utan tas från den vanliga budgeten.
– På sikt är det tänkt att fler aktörer ska kunna bidra med pengar, men det finns inga summor bestämda för det än, säger Karin Faxén. Undantaget är förstås de ideella organisationerna, de får bidra med arbetskraft istället.

Linda Birkedal, Lund, Miljöstrateg

Att informera alla som på något sätt är inblandade i arbetet med Fairtrade City är en viktig ingrediens för att resultatet ska bli bra säger Linda Birkedal, som har arbetat som samordnare för styrgruppen under Lunds första år.
– Har man en kampanjdag eller något liknande måste alla få reda på det, säger hon. Annars är det lätt att någon känner sig utanför.
Hon säger att det tar lite tid att hitta ett fungerande sätt att sprida informationen och sedan hålla den uppdaterad, till exempel med rätt kontaktuppgifter. I Lund har man både en styrgrupp som ska hållas underrättad och flera arbetsgrupper där andra personer medverkar.
– Vårt system fungerar inte helt perfekt, men sedan årsskiftet har vi en samordnare anställd i projektet, och den personen kommer att få lägga en del tid på just det här.

Vid årsskiftet fick Fairtrade City-satsningen också ett eget utrymme i kommunens budget, tidigare har man ”fått ta av det allmänna underskottet” säger Linda. Förutom hon och den nyanställda samordnaren jobbar ytterligare tre personer på kommunen med Fairtrade City ett antal timmar i veckan. Det är en av Lindas kollegor på den miljöstrategiska enheten, en person på informationsavdelningen och en på avdelningen för upphandling.
– Jag tror man arbetar väldigt olika från kommun till kommun med Fairtrade City, säger Lunda Birkedal. Det beror på vilken arbetskultur man har och hur man är van att genomföra beslut.
Lunds grannkommun Malmö är också diplomerad Fairtrade City, och de två kommunerna diskuterar nu ifall man kan göra viss upphandling ihop. De varor som skulle vara extra aktuella för det är sådana som idag saknar ett bra märkningssystem, som till exempel gatsten. Förebilden är de landsting som gått samman och betalar konsulter som kontrollerar tillverkningsförhållandena för de produkter som köps in.
– Visst är det en ganska stor uppgift för två kommuner, men vi funderar på ifall vi också kan samarbeta med Köpenhamn som är på väg att bli en Fairtrade City.

Beslut om kommunens upphandling tycker Linda Birkedal är en fråga för kommunen själv och inte för styrgruppen där det sitter representanter för olika delar av samhället.
– Eftersom kommunens upphandling bara rör den egna organisationen tror jag det är enklare att motivera kommunen om de själva får fatta beslut om hur stor andel som ska ha någon form av etisk märkning. Däremot kan styrgruppen lämna en rekommendation till kommunen.

Linda Birkedals bästa råd till personer som vill få igång Fairtrade Cityarbete i sina egna kommuner är att hitta personer med lyskraft, som kan hjälpa till att bära arbetet och inspirera andra. I Lunds fall har den rollen tagits av ett par butiksägare som börjat tävla i antalet Rättvisemärkt-produkter.
– Vi har en epostlista där vi skickar ut information till varandra om vad vi gör. Först mejlade Konsum ut att de hade 76 varor i sitt sortiment, och då kunde man lita på att det dagen därpå kom ett mejl där Ica skrev att de hade 78. Och så höll det på ett tag, det var riktigt spännande, säger Linda Birkedal och skrattar.

Birgitta Gisby, Malmö, informatör på Miljöförvaltningen

Birgitta Gisby har varit med från första början med arbetet att göra Malmö till en Fairtrade City. Hon arbetar som informatör på kommunens miljöförvalning och ville gärna sitta med i den styrgrupp som skapades i början av 2006 för att sätta igång arbetet.
– ¬Jag har arbetat som Agenda 21-informatör * länge, och sedan 2002 är jag också ambassadör för Rättvisemärkt, så därför var jag intresserad av det här.
Malmö var den första kommunen i Sverige som bestämde sig för hänga på idén om att bli Fairtrade City. Då hade föreningen Rättvisemärkt ännu inte bestämt vilka kriterier som skulle gälla för Fairtrade City, så i början var det mycket dialog mellan Malmös kommun och Rättvisemärkt. När Malmö kommun den 17 maj 2006 som första stad i Sverige fick sin diplomering var det många som hörde av sig.
– Vi blev helt nedringda av folk från andra kommuner, berättar Birgitta Gisby. Det var både politiker och tjänstemän som hörde av sig och ville veta hur vi hade gjort. Vissa sa att de inte hade några planer på att bli Fairtrade City men att de ändå ville veta vilka saker som var de viktigaste för en kommun att tänka på.
Birgitta Gisby säger att arbetet med Fairtrade City har gått lätt i kommunen. Dels är det någonting alla ställer sig bakom ”det finns ingen som är för barnarbete eller hur?”, dels så fanns det sedan innan ett stort engagemang i Malmö för att öka den etiska handeln.
– Det här var lite det verktyg vi behövde, säger hon. Kommunen hade redan fattat flera beslut om att öka den etiska upphandlingen så det var heller inget kontroversiellt för vår organisation.
Hon menar därför att kommunen hade arbetet med de här frågorna även om de inte hade blivit en Fairtrade City. Fast med en viktig skillnad.
– Uppmärksamheten. Nu när vi säger att vi är en Fairtrade City så frågar alla vad det är och på så sätt sprids informationen om vårt arbete. Och informationsarbetet är den viktigaste delen av det här arbetet.
Och att informera om etisk och hållbar handel är det styrgruppen numera lägger mest fokus på. Birgitta Gisby har fått ägna mer tid än planerat åt Fairtrade-konceptet, men nu kommer styrgruppen att få sitt eget kansli med en anställd person för att kunna satsa ännu mer. De informationssatsningar som har gjorts hittills, som en hemsida och biovisningar för skolungdomar, har bland annat uppmärksammats av fransk tv och en italiensk tidning. Birgitta Gisby tycker också att det är roligt att se hur kommunens engagemang har fått effekter för näringslivet.
– Det har varit flera företag, som till exempel kaffekedjan Barista, som har valt att etablera sig just här för att de sympatiserar med satsningarna på rättvis handel i Malmö.

*Handlingsprogram för hållbar utveckling som 1992 skrevs under av 180 stater. I programmet lyfts de lokala myndigheternas ansvar fram. I programmet rekommenderas att alla lokala myndigheter tar fram ett eget Agenda 21-program för sitt område.

Annika Lillemets, Linköping, mp

Fairtrade City är SÅ rätt! Global rättvisa och lokalt engagemang är nämligen självklart för mig som grön. Den gröna ideologin bygger på en solidaritet med världens alla människor, kommande generationer, djur, natur och det ekologiska systemet. Den nuvarande världsordningen där en liten global överklass lever lyxliv på andras bekostnad måste ändras av både rättvise- och miljöskäl. Om alla levde som svenskar skulle vi behöva tre jordklot till. Det är de fattiga som betalar vårt överflöd både i form av usla arbetsvillkor och förstörd miljö. Det är helt oacceptabelt och det går att ändra på om den politiska viljan finns.

Uppgiften att skapa en rättvisare värld kan kännas övermäktig. Mycket behöver göras på hög nivå som en enskild människa knappast kan påverka. Men vi är inte maktlösa. Vi kan välja rättvisemärkta varor när vi handlar. Att Fairtrade City-diplomera sin stad är ett enkelt men kraftfullt sätt för oss ”gräsrötter” att dra vårt strå till stacken för att göra världen lite bättre. Att både ideella organisationer, näringsliv och politiskt etablissemang samarbetar gör det hela så mycket effektivare – och roligare! I Linköping är vi en brokig samling människor med vitt skilda bakgrunder som arbetar tillsammans med att göra staden till Fairtrade City. Engagemanget och kreativiteten är helt fantastiskt! Vi hade aldrig nått sådana resultat var och en för sig. På företag och arbetsplatser där man inte kände till rättvisemärkt, får veta om det genom vår inventering. Goda idéer sprids som ringar på vattnet. Tron på kreativa människors egen kraft och informellt samarbete på gräsrotsnivå är en grön grundtanke. Kan den bekräftas tydligare än i arbetet med Fairtrade City?

Sist men inte minst är arbetet med Fairtrade City och att välja rättvisemärkta varor faktiskt ett riktigt lyckoprojekt. Genom omfattande forskning med breda enkäter i många länder vet vi att människor överallt blir lyckliga av mål och mening i livet, att få bidra efter förmåga till det gemensammas bästa, trygghet och social gemenskap. Den som är fattig och hungrig blir självklart lyckligare av mer materiellt välstånd. I redan rika länder ökar däremot inte lyckan med ytterligare rikedom. Ökad konsumtion av rättvisemärkta varor ger alltså ökad lycka i form av mer pengar till de fattiga arbetare som så väl behöver det medan vi som köper produkterna kan glädjas åt att göra rätt för oss. Jobbar vi med att göra vår stad till Fairtrade City får vi ju gemenskap och mål och mening på köpet... Ökad rättvis handel är alltså ett verkligt vinna-vinna-recept som ökar lyckan både i rika Nord och fattiga Syd!

Kristina Grapenholm, Alingsås, fp

För mig, som socialliberal, är det självklart att ta mitt globala ansvar. Den egna plånboken kan påverka situationen i tredje världen Det har betydelse hur vi konsumerar och detta är något, som tack och lov, går upp för allt fler människor.

På kommunal nivå kan vi göra mycket för att ta vårt globala ansvar. Ett bra sätt att ta sig an detta, är att göra Alingsås till en Fairtrade city. Genom att ställa etiska krav på leverantörer i samband med upphandling, kan Alingsås bidra till att göra det drägligare för många, som producerar det vi konsumerar.

En viktig förutsättning, för att bli Fairtrade city är, att man arbetar för bred samhällsförankring, dvs organisationer, tjänstemän, politiker och företag samarbetar. Detta skapar en stor bredd och genomslagskraften blir stor.. Att handla rättvisemärkt ska få ett ökat intresse hos både kommun, företag och konsument. Intresset har vi redan bland alla kategorier här i Alingsås – visade sig på en informationskväll om Rättvisemärkt och Fairtrade city.

Kommunfullmäktige har bifallit vår Folkpartimotion om Fairtrade city.. Låt oss nu ladda Alingsås varumärke med ytterligare positiva värden och göra vår stad till en Fairtrade city.

Ola Hollerup, Lund, Butikschef ICA Malmborgs

Längst upp på hemsidan och direkt när man kommer in i butiken. Så har Ica Malmborgs i Lund placerat sina Fairtrade-produkter.
– De här produkterna behöver lite skjuts och hos oss ska man se dem omedelbart, säger butikschefen Ola Hollerup. Det visar också vårt ställningstagande.
Ola Hollerup tycker att det är viktigt att butikshandlare drar sitt strå till stacken för en mer etisk handel. Det är affärerna som bestämmer vad som finns på hyllan även om det i slutändan är kunden som väljer vilken vara hon ska ha.
– Jag tycker också att man kan hjälpa kunden genom att ge smakprover och rabatter. Och gärna information som man kan ta med sig hem om vad Rättvisemärkt är för något, säger han.

Ica Malmborgs i Lund har i många år arbetat med olika former av miljöarbete och drygt ett år innan butiken blev inbjuden till kommunens styrgrupp kontaktade Ola Hollerup en grossist för att diskutera ifall de kunde öka antalet rättvis handlade produkter. När sedan arbetet med Fairtrade City kom igång skyndade det på den processen.
– Vi fick leta lite efter fler varor som var märkta, och vi pratade med grossisterna om att vi ville satsa på det här. Och nu har det löst sig, även om grossisterna aldrig hade trott att efterfrågan på sådana här produkter skulle öka så mycket som de har gjort, säger Ola Hollerup.
Ica Malmborgs köper idag in många av sina varor från en grossist som mestadels säljer till konkurrenten Coop, och enligt Ola Hollerup så är Coop duktigare än Ica att på central nivå att köpa in de här produkterna.
– Men eftersom vi är den största kedjan i Sverige, så tycker jag även att vi ska bli störst på Rättvisemärkt.

För Ola Hollerups egen del har arbetet med Fairtrade City lett till ökad kunskap säger han.
– Jag vet mer om situationen runt om i världen, och det gör att arbetet med rättvis handel blir mindre ytligt. Och det gör nog att jag anstränger mig mer i butiken för att få de här varorna sålda.

Tamara Spiric, Umeå, v

Det känns naturligt att sluta upp bakom Rättvisemärkt och att arbeta för spridning av Fair Trade City. Jag tycker att det är självklart att människor i Sverige skall få betalt för sitt arbete. Därför känns det lika självklart att människor utanför Sverige skall ha det. Att deras mänskliga rättigheter respekterar och att barn skall få en barndom och inte behöva arbeta. Vi som konsumerar varor producerade under avskyvärda villkor accepterar indirekt också barnarbete och kränkningar av mänskliga rättigheter etc. Ställer vi krav på varor vi köper ställer vi också krav på en bättre värld för dem som producerat varan. Det handlar om rättvisa och solidaritet i ett internationellt perspektiv.

Kathrine Berglund, Örebro, stadsbyggnadskontoret

– Det här är absolut det roligaste arbetet jag har haft, utbrister Kathrine Berglund som ägnar halva sin arbetstid på kommunens stadsbyggnadskontor till Fairtrade City-arbetet.
– Jag har mycket kontakt med folk runt om i kommunen och det känns bra att arbeta för en bra sak även om det kanske är så simpelt som att byta ut sitt kaffe.
Det enda hon kan komma på som har varit lite motigt med arbetet var att få ihop styrgruppen i början. Man får ha lite tålamod med det och också förstå att alla inte hinner med arbetet säger hon.
– Är det någon som säger att ”vi har inte tid” då är det bara att ringa vidare. Till slut ordnar det sig ändå.
Kathrine Berglund fick sommaren 2006 uppgiften att försöka samla ihop en grupp som kunde tänka sig att vara intresserade av att sitta med i en styrgrupp för Örebro. Det var inga problem att hitta personer på kommunen eller bland frivilligorganisationerna där två stycken själva hörde av sig till kommunen och bad om att få vara med. Men när det gällde representanter från näringslivet var det svårare.
– Ofta sa folk att de var intresserade, men att de inte hade tid, eller att det var huvudkontoren i Stockholm som måste fatta sådana beslut.
Medverkan från näringslivet löste sig efter ett tag, men när den politiska majoriteten i kommunen växlade efter valet hösten 2006 blev Kathrine orolig för att det stödet skulle försvinna.
– Det första initiativet togs av socialdemokraterna, och när miljöpartiet tog över i samarbete med den borgliga alliansen tänkte jag att ”ska man behöva övertyga nya politiker om den här idéen?”. Men det var inga problem, alla ville vara med.
Styrgruppen i Örebro träffas ungefär en gång i månaden, men när det är någon speciell aktivitet blir det oftare. När Alla hjärtans dag firas den 14 februari kommer man att dela ut Rättvisemärkt choklad och - rosor utanför universitetet och på Ikea. Kommunen betalar för presenterna, universitetskafét som är med i styrgruppen har hand om aktiviteterna där och personal från Ikea kommer att delta plus ett par frivilliga ambassadörer från Rättvisemärkt.
– Det är väl i första hand kommunen som betalar för våra aktiviteter, men alla försöker bidra med sitt, säger Kathrine Berglund.

Lars Lindén, Stockholm, kd, Riksdagsledarmot

Priset är ofta högt, när vi köper en billig vara utan att bry oss om hur, av vilka och på vilka villkor varan är producerad.
Våra billiga leksaker, kläder, och vårt billiga kaffe m.m. får betalas dyrt av en svältande fabriksarbetare, sömmerska eller bonde och deras familjer.
För de konsumenter som vill att producenter i Syd ska ha fått schysst betalt för den vara de sålt, är det viktigt att konsumenten kan hitta denna vara i butiken. Man har hittat rätt när man finner en vara som är Rättvisemärkt.

Ilmar Reepalu, Malmö, S

Som kommun har vi ett ansvar att finna kloka sätt att hantera miljö och motverka orättvisor, oavsett om det är i Sverige eller i andra delar av världen. Det är svårt att prata om Rättvisa om man inte försöker implementera det i alla delar. Malmö är en mångkulturell stad som länge prioriterat miljö och rättviefrågor, för oss var steget naturligt att bli en Fairtrade City

Magnus Engström, Linköping , kd

Linköpings kommunfullmäktigeledamöter fick för en tid sedan några frågor som de skulle svara på. Frågorna var: Tycker du att du ska få skäligt betalt för ditt arbete? Tycker du att dina barn ska ha rätt att gå i skola? Tycker du att du ska ha rätt att organisera dig fackligt? Tycker du att du har rätt till mat för dagen? Tycker du att detta ska gälla för alla? De flesta höll med
om att det skulle de vilja, och att det skulle gälla för alla. Då kommer frågan: vad kan vi göra för att alla ska få skäligt betalt, barnen ska få gå i skola, för att alla ska få möjlighet att organisera sig fackligt och äta sig mätta? I en marknadsekonomi har vi alla en fantastiskt stor makt, för det är vi som konsumenter som bestämmer vad och vilka som producerar och hur. Om vi vill kan vi ändra livet för många människor och minska miljöförstöringen och klimathotet bara genom att göra ett aktivt etiskt och ekologiskt val när vi handlar.
Ett konkret exempel är att handla Rättvisemärkt, som ofta också är ekologiskt producerade. Det finns de som anser att det är för dyrt. Det är möjligt, men produkterna har det rätta priset, då produkterna inte är subventionerade av miljön eller av en människa som arbetar för svältlön, eller ännu hemskare, ett barn som arbetar för svältlön.
Det är du och jag som fattar beslut i butiken varje dag och som bestämmer hur världen ska vara. Adam Smith, professorn i moralfilosofi och en pionjär inom ekonomivetenskapen, önskade vissa egenskaper hos konsumenten för att marknadsekonomin skulle fungera. De var: medmänsklighet, rättvisa, generositet och allmänanda. Jag tror att han hade rätt. Att hävda att egennyttan är den enda goda ekonomiska drivkraften är förlegat. Det är inte som jag ser det mänskligt att bara se till sig själv. Vi lever som personer i grupper, och utan den gemenskapen med andra skulle vi stå oss slätt. Därför är etisk egoism och den ekonomiska doktrinen att människan endast styrs av egennyttan ur min synvinkel fel. Vi alla måste ta in flera variabler i vår konsumtion, och ekonomerna måste lära sig att räkna på kostnaden för produkttillverkning så alla variabler kommer med, annars blir det fel i bokslutet. Marknadsekonomi med etik är en viktig del för att komma till rätta med miljöförstöring, klimathot och att alla medmänniskor får de rätta förutsättningarna för att leva ett värdigt liv. Vi måste, anser jag, gå från egoistisk ekonomi till ekoetisk ekonomi. Till sist vill jag påminna om att alla sedlar är valsedlar. Välj rätt(vist) och klokt, vänner!

Anna Sundkvist-Kräutner, ABF, Munkfors

Som andra kommun i Sverige blev Munkfors i november 2006 en Fairtrade City. Processen gick fort berättar Anna Sunkvist-Kräutner som sitter med i kommunens styrgrupp i egenskap av internationell samordnare på ABF.
– Munkfors är en väldigt liten kommun, det är bara 3900 invånare och då kan politiska beslut gå ganska fort, säger hon.
Anna Sundkvist-Kräutner jämför med grannkommunen Karlstad som är betydligt större, men där steget från idé till handling tog längre tid.
– Jag tror att Karlstad fick in ett medborgarförslag om att skulle bli en Fairtrade City under 2005, men det var först i början av 2008 som de lämnade in sin ansökan om att bli diplomerade.
Skillnaden mellan de bägge kommunerna har enligt Anna Sundkvist-Kräutner blivit hur förberedda invånarna är. I Munkfors var det få av invånarna som tidigare kände till Rättvisemärkt och Fairtrade City-konceptet, medan Karlstadborna redan innan staden har blivit diplomerad, hann bli ganska bekanta med idéerna. Och att kommuninvånarna förstår vad det handlar om är a och o enligt Anna Sundkvist-Kräutner, de är ju de som i slutändan ska ändra sina vanor.
– Jag tycker det är häftigt att en liten kommun som Munkfors, där budgeten inte alltid går ihop, ändå vågar göra en sådan här satsning, och gå i bräschen för andra, större kommuner, säger Anna Sunkvist-Kräutner.
Hon säger också att en liten kommun inte heller ska jämföra sig med dem som har större muskler. Hon exemplifierar med skillnaden mellan Munkfors och Malmö. Malmö är en jättestad och den kommunen har mycket mer resurser att satsa på Fairtrade City.
– Det gäller att ta ned det på sin nivå, och fundera på vad vi kan göra här, med det vi har.

Senast uppdaterad: 2009-08-17 Ursprungligen publicerad: 2007-08-13

Skriv ut

Tipsa kompis

	Följ oss på Facebook
	Följ oss på Twitter
	Se våra filmer på YouTube
	Prenumerera på nyheter via RSS

Röster om Fairtrade City

Lars Bergwall, c, Lund