Tio frågor till Katarina Rosenqvist, dåvarande vd på Rättvisemärkt

 1. På de Fairtrade-certifierade teplantagen i Sri Lanka är det många teplockare som säger att de har svårt att leva på sin lön. Varför är det så?

- Vår uppgift är att se till att de anställda får landets lagstadgade minimilön, som lägst. I Sri Lanka gäller ett kollektivavtal för samtliga teplockare, oavsett om man jobbar på ett Fairtrade-certifierat plantage eller ej. Det är positivt att facket har stort inflytande, eftersom det innebär ett ramverk som kan leda till förbättringar för de anställda. Våra utvecklingskriterier för "levnadslön" blir därmed inte lika applicerbara eftersom en process redan finns för förhandlingar mellan anställda och arbetsgivare. Teplockarna gynnas också av premien, som de demokratiskt ska använda för sociala ändamål.

2. När teplockarna inte får en högre lön, vem tjänar då ekonomiskt på att konsumenterna betalar mer för Rättvisemärkt te i butikerna i Sverige?

- Det är inte alltid Rättvisemärkt te kostar mer än konventionellt te i butiken. Däremot kan du vara säker på att när du köper Rättvisemärkt te, går det en premie till de anställda på plantaget. Premien används ofta på ett sådant sätt att den indirekt sänker levnadsomkostnaderna för teplockarna, och innebär därmed lite mer pengar kvar att leva för. Samtidigt handlar inte Rättvisemärkt bara om löner och premien, utan även om att arbetsvillkoren ska vara rimliga.

3. Kan du verkligen garantera att teplockarna får rimliga arbetsvillkor?

- Vi kan garantera att en Rättvisemärkt produkt är certifierad i enlighet med internationella Fairtrade-kriterier. Certifieringen innebär dock inte att allt blir perfekt över en natt. I ett första skede kräver vi att minimikriterierna efterlevs, och därefter ställer vi krav på kontinuerliga förbättringar. Detta kontrolleras årligen av ett oberoende internationellt kontrollorgan. Sedan är det viktigt att komma ihåg att förbättringarna alltid står i relation till hur mycket av teet en certifierad producent säljer som Rättvisemärkt. Även om producenten uppfyller alla kriterier, så kan inte ekonomiska, sociala och miljömässiga förbättringar komma till stånd fullt ut om jag som konsument inte köper deras te.

4. Borde inte plantagen direkt bli av med sin certifiering, om det inte uppfyller kraven?

- Ett Fairtrade-certifierat plantage måste uppfylla kriterierna. Det är däremot inget ovanligt att plantagen får anmärkningar. Dessa anmärkningar ska rättas till inom en viss tid, annars riskerar de att bli av med sin certifiering. Men det är viktigt att de får en chans att hela tiden förbättras, att inte bli utkastad så fort något inte står rätt till. Vid mina egna besök på plantagen har jag själv sett saker som de måste arbeta med, t ex att de anställda måste få ökat inflytande och bättre kunskap om sina rättigheter. Samtidigt ska man komma ihåg att om inte vi var där, så skulle det inte finnas någon som höll ett öga på att saker och ting gick i rätt riktning.

5. Men inspektionerna är ju förannonserade. Hur kan du vara säker på att alla problem upptäcks, att kritiska röster inte göms undan?

- Inspektionerna är väldigt omfattande, allt från några dagar till flera veckor. Ledning och personal måste då finnas tillgänglig med tanke på den stora mängd dokumentation och checklistor som ska gås igenom. Och inspektören måste få tillgång till personallistor för att själv kunna välja ut de teplockare som ska intervjuas individuellt. För mig personligen, stärks jag i min tro på kontrollsystemet då de problem som uppmärksammas i filmen redan har noterats vid tidigare inspektioner på plantagen. Och man jobbar just nu med att komma till rätta med problemen. Men självklart måste vi hela tiden ifrågasätta vårt arbete för att själva bli ännu bättre. En möjlig utveckling kan vara fler oanmälda besök framöver, vilket diskuteras just nu.     

6. Några av teplockarna i filmen säger att de inte känner till Fairtrade. Hur går det ihop?

- Här handlar det om stora plantager, med hundratals anställda. In- och utflödet av anställningar är stort, samtidigt som många har skriv- och lässvårigheter. Alla har därför inte lika hög kunskap om Fairtrade, vilket även noteras vid inspektioner. Detta är något vi jobbar intensivt med, och som också prioriteras genom det stöd som ges på plats. Kunskapen om vilka rättigheter man har är ju en grundsten för att utveckling ska komma till stånd.

7. Borde man inte se tydliga skillnader mellan ett konventionellt och ett Fairtrade-certifierat teplantage?

- Först och främst måste vi komma ihåg att vi verkar i några av världens fattigaste länder. Att arbeta som teplockare på ett plantage i Sri Lanka är hårt, oavsett om det är Fairtrade-certifierat eller inte. Skillnaden är att våra kriterier och kontroller sätter press på plantagen på att förbättringar ska ske, att en positiv utveckling ska äga rum. Sedan är det upp till oss konsumenter att faktiskt också välja just Rättvisemärkt te när vi handlar, för det är först då en verklig social och ekonomisk utveckling kan äga rum.

8. Så hur mycket Rättvisemärkt te måste det säljas för att det verkligen ska ske en utveckling?

- Varje gång du som konsument köper Rättvisemärkt te så gör du en skillnad, det är viktigt att komma ihåg. Men försäljningen måste öka ännu mer. De flesta av de certifierade teplantagen som visas i filmen säljer noll till tio procent av sin produktion som Rättvisemärkt, och därmed blir utvecklingen begränsad. Samtidigt finns det flera andra teplantage i Sri Lanka som har kommit betydligt längre, och det är tydligt kopplat till att de också säljer betydligt mer av sin produktion som Rättvisemärkt. Genom större försäljning ökar premien, och då blir också fler människor på plantagen delaktiga i den utveckling som sker.

9. Varför står det inte på alla tepaket var teet har producerats och varför kan inte Rättvisemärkt lämna ut denna information?

- De leverantörer som säljer Rättvisemärkt te väljer själva om de vill berätta varifrån de importerar sitt te. Från Rättvisemärkts sida strävar vi alltid efter att vara så transparenta som möjligt, och därför finns alla certifierade producenter, liksom de leverantörer som säljer Rättvisemärkt, listade på FLO:s respektive Rättvisemärkts hemsida. Däremot är det helt naturligt att all annan affärsinformation mellan leverantörer och producenter är deras egen information. Det handlar t ex om sorter, kvaliteter, priser och annan affärsinformation, som Rättvisemärkt inte kan sprida eller lämna ut.

10. På er hemsida, i informationsmaterial och på produkter får man en känsla av att Rättvisemärkt är en garanti för rättvisa. Men filmen visar ju något helt annat?

- Vi försöker alltid vara noga med att förmedla budskap som vi kan stå för i alla lägen, vi är måna om att förmedla en trovärdig bild av vår verksamhet. Vi säger inte att allt är guld och gröna skogar, utan att du som konsument bidrar till att förbättra för odlare och anställda i världens utvecklingsländer. Om vi tittar på våra senaste informationsfilmer som exempel, så skulle jag själv säga att de ger en ganska nyanserad bild av vår verksamhet, liksom vår senaste kampanjbilaga där vi hade en längre artikel om att Rättvisemärkt handlar om gå från odrägligt till drägligt. Vår utmaning ligger just i att förmedla enkla, ärliga och nyanserade budskap till konsumenten, samtidigt som det ligger i vårt intresse att framhäva den betydande förbättring i arbets- och levnadsvillkor som Rättvisemärkt faktiskt har inneburit för den stora merparten av de som är certifierade.

Dela & Skriv ut

Facebook

Twitter

Tipsa en kompis

Skriv ut